Nu Har Pojken Blivit Kär

C F G F G Bortom de blå bergen där finns en liten stad C F Gå en kilometer så hittar du ett hav F G C F G Där blåsten pinar ut varje uns av vett en vuxen man kan ha F G Själv stod jag där i våras med fickan fylld av skrot C F Med svart färg i mitt sinne och slipstenskedjad fot F G C F G Och lukten i min näsa den som andra kallar frisk den bär jag kvar F G Det kanske kallas feghet, det kanske kallas mod C F Eller vanlig simpel dumhet, jag kände där jag stod F G C F G Men tändsticksbenen skulle nog få knalla med mig runt ett bra tag till F G Så vattnet fick den äran att svälja all min skrot C F Det plaska till runt stenen när ytan tog emot F G Efter två-tre dar så träffa jag en flicka underbar Em Am Som viska mig i örat "Jag har själv gjort likadant" F G C F G C F G Nu ska jag säga som det är: Nu har pojken blivit kär F G Hon sa att hon kom hit in till stan för längesen C F Vart klädd i italienskt men därinne blev hon bränd F G C F G Efter fyra år i leran låg hon längs med den nivå där andra går F G Då kröp hon ut till havet där stupen är som högst C F För att tvätta av sig livet men då hörde hon en röst F G C F G "Flicka ta dig samman du är aldrig så ensam som du tror" F G Veckan efter gick hon nerför vägen där hon bor C F Och stötte på en pojke som kunde vart en bror F G C F G Han halta vägen fram och hade kedjeformat sår runt höger fot F G Så du som nu har lyssnat och tycker du är smart C F Lova mig att aldrig dra på mun åt en kamrat F G Som knackat på hos djävulen men sen gått därifrån Em Am Han har rätt att bli förälskad och lalla som ett fån F G C F G Jag ska säga som det är: Nu har pojken blivit kär F G C F G Ja, låt mig säga som det är: Nu har pojken blivit kär C F G C