En Fattig Munk Från Skara

Am Dm Mitt liv är i nedan och klent mitt verk, G Cmaj7 en fattige olärd bortrymd klerk, Am Dm en bortlupen broder bara, G C Cmaj7 fördömd av kapitlet i Skara Am Dm Nu är jag en gammal och böjder man, G Cmaj7 åt den onde given av kyrkans bann Am Dm för dråp och trilska och kätteri G E7 och av kungen förklarad för fågelfri Am Dm Alltsedan Lasse Kanik jag slog, G Cmaj7 har de jagat mig som varg i skog Am Dm Det enda som de fann till rätta, G Am det var min munkehätta Am Dm Jag var en dåre och genstörtig munk G Cmaj7 jag tog väl kanske för mången en klunk Am Dm i lönn ur herr Abbatis tunna G C Cmaj7 och jag syndade svårt med en nunna Am Dm Jag hade armar och ben av järn, G Cmaj7 med löskemän slogs jag i var tavern, Am Dm med konor och gigare drog jag G C Cmaj och Lasse Kanik slog jag Am Dm Då satte de mig i en nattmörk bur, G Cmaj7 sen drev de mig, som när vilda djur, Am Dm med längtan att bytet slita G Am och riva och gnaga och bita Am Dm De lärde mig dödssynd och dolsket och hat, G Cmaj7 och bitterhet blev till dryck och mat. Am Dm Jag kände mig död, och dömd och såld, G E7 en förtappad i satans våld Am Dm Mitt hem var byggt i Gehenna, G C Cmaj7 jag ville mörda och bränna Am Dm Men skogens sus och forsens röst G Cmaj7 och morgonens sken som går upp i öst Am Dm och regnet som i hösten gråter, G Am det gav mig kärleken åter Am Dm Och daggen och bäcken och fågelns sång G Cmaj7 och ängens blommor och älgens gång Am Dm och ekorrens glädje i granens topp, G E7 det gav mig åter min levnads hopp Am Dm De gav mig åter min ära G C Cmaj7 och lärde mig en ny lära Am Dm Och människan går på Jorden om G Cmaj7 och ingen vet varifrån hon kom Am Dm och ingen vet vart vägen bär G Am och ingen vet vad livet är Verse 11 Am Dm Och fram genom långliga strider G Cmaj7 så väntar väl bättre tider, Am Dm när ingen är ond, och ingen är god, G E7 men bröder, som kämpar i ondskans flod Am Dm Och räcka varandra handen G C Cmaj att hjälpas åt fram till stranden Verse 12 Am Dm Kanske när tusen år har gått G Cmaj7 som skyar över koja och slott, Am Dm det kommer i skogen en ryttare fram G E7 och binder sin häst där vid björkens stam Am Dm och gläntar på dörren och tittar in G Cmaj7 på torftligheten i hålan min, Am Dm då får han se mitt fattiga pränt G E7 med vildpenna skrivet på pergament Verse 13 Am Då säger han, "Se, han, han Dm visste han, G Cmaj7 vad som är känt av varje man, Am Dm men som kostat så långan, långan strid, G E7 på Jorden i långan, långan tid Am Dm - och ändå var han bara G C en fattig munk från Skara!"