Beethovens Femma

F G Sitter här och visslar på min ödessymfoni. Bb F När döden står i farstun och vill göra mig fri. F G Han är klädd i allt det senaste, han ser så flådig ut. Bb F Han säger: Du blir galen varje vår min vän men även våren har ett slut Am Vintern har varit mild och god Bb och alla fåglarna F Fler än nånsin förr C En jublande kör Dm här utanför F G Jag minns en vår när jag fick mod att se hur löv slog ut Bb F Och jag slök henne med ögonen, hon såg så läcker ut F G Jag följde med till vart som helst där solen alltid lös Bb F Jag glömde snön som föll i fjol och varje år sen Hedenhös Am Vintern kan vara mild och god Bb men rätt sällan här i nord F Fåglar trillar av C Ner i vit kall grav Dm Vem bryr sig var dom blir av? F G Nu har jag Beethoven på läpparna under alla gröna löv Bb F Solen pumpar s*x i folk, förresten, Beethoven var döv F G Och jag är blind och döv, jag är döv för fåglarna Bb F Blind som en torsk i saluhall för kvinnan jag vill ha Am Vintern har varit mild och god Bb ÷verallt hörs sång F Den som vågar höra på C Utan tanke på nåt då Dm Han kan flyga, slipper gå Bb Men jag sitter i det grå Am C F Och ser hur fåglarna försvinner i det blå