Den Odödliga Hästen

C F C Stensprängar-Kalle Valgren han har en gammal häst, G7 C som han har fått i arv ifrån sin far. C Men den är alltför gammal, F C så nog vore det väl bäst, G7 C om kräket finge sluta sina dar. F C Och nog försökte Valgren en gång att bana väg, F för honom till en bättre värld, C G7 men hästen den var seg. C G7 C Och föredrog dumt nog att stanna kvar. C F C Det var en tidig morron, när gubben Valgren tog G7 C och ledde honom ut ifrån hans stall, C och vad som skulle hända, F C det ante hästen nog, G7 C när gubben surra' fast 'en vid en tall. F C Och att han ej var nykter, det märktes likaså: F Jag undrar, tänkte hästen slött, C G7 hurdant det här skall gå, C G7 C bäst å ta de lungt i alla fall. C F C Men gubben Valgren tog sig ett par tre supar till, G7 C för att av dom bli styrkt till kropp och själ, C och sade sen till hästen: F C Var snäll nu och stå stll, G7 C för du förstår, jag vill dej bara väl. F C Han tog med ena näven ett tag mot ögonvrån F och fatta' sedan släggan sin C G7 och slog i skallen på'n. C G7 C Så hästen sjönk ihop och dog ihjäl. C F C Men då blev gubben lessen, och hämta' ett fång hö G7 C att lägga under huvut på sin vän. Sen gick han in i stugan F C och sa: Nu är han dö G7 C och började att supa om igen. F C Han ville dränka sorgen, och svälja ned sin gråt, F -men när han sen kom ut igen C G7 stod hästen där och åt C G7 C och mumsade som vanligt lugn och slö. C F C Stensprängar-Kalle Valgren han har en gammal häst, G7 C som han har fått i arv ifrån sin far. C Men den är alltför gammal, F C så nog vore det väl bäst, G7 C om kräket finge sluta sina dar. F C Och nog försökte Valgren en gång att bana väg, F för honom till en bättre värld, C G7 men hästen den var seg. C G7 C Och föredrog dumt nog att stanna kvar.