Polaren Pär Hos Polisen

Vers 1 D G A Polaren Pär gick ut för att ha kul en kväll D G A7 D Och när han kom till sans så låg han i en cell Vers 2 D G A Sedan den dan är Pär allergisk mot polis D G A7 D Bara han ser en mässingknapp får han en kris Vers 3 D G A Tidigt en söndagsmorgon knacka' Pär på min dörr D G A7 D Aldrig jag skådat maken till blåtiror förr Vers 4 D G A "Pär!", sa jag, "Vem har slagit dig? Vad har du gjort, min bror? D G A7 D Hur kan det komma sig att du går utan skor?" Vers 5 D G A Fråga mig ej, medborgare, fråga ej hur jag mår. D G A7 D Låna mig en fåtölj, släng hit en styrketår! Vers 6 D G A "Jag var på väg från krogen, gående som jag plär. D G A7 D Jag var som vanligt lätt berusad!", sade Pär. Vers 7 D G A Då plötsligt kom en människa fram och kopplade ett grepp. D G A7 D "Kom med mig här ett tag!", sa han, men jag sa:"Släpp!" Vers 8 D G A "Visst var jag väl berusad men jag var kry och rask D G A7 D Så han fick sig en snyting så han stöp pladask" Vers 9 D G A "Jag trodde nämligen", sa Pär, "att han var homofil D G A7 D Men det vad fel, han var polis, fast en civil. Vers 10 D G A Vad som därefter hände är i tät dimma höljd D G A7 D Men du kan ge dig fan på: det blir lagaföljd! Vers 11 D G A Jag vaknade i en cell, kastades ut på stan! D G A7 D Vart mina skor har tagit vägen - vete fan Vers 12 D G A Polaren Pär gick ut för att ha kul en kväll D G A7 D Och när han kom till sans så låg han i en cell Vers 13 D G A Summan av våra laster är och förblir konstant. D G A7 D Det säger Aristoteles och det är sant.